hmmm

Hej igen, efter harda ord fran Jempan maste jag nog ta tillbaka
mitt utspel i forra inlagget.
Ni hor ju visst av er! men jag menar att jag inte far nagra kommentarer langre.
Jag antar att det ar lite mastig lasning utan bilder och sa. Men jag pallar
inte ladda upp bilder har, dem far ni se nar jag kommer hem, sa det sa!
Nu ska jag ata lunch, artor och ris

Challa???

Ni suger gammal traballe!

Den enda som hor av sig ar Sara, jag fick brev fran henne igar!
Nu tanker jag hota med att flytta till London efter min examen i januari, se det sa!
Kiss my Royal behind!
Sincerely Queen-Lisa

Ingen rast ingen ro!

060515

Idag har vi saknat vår kniv som vi fick hutta vi grändkontrollen till Kenya, måste ha den när vi skär avokado. Men som tur är finns det andra som är beväpnade här på våningen.
I morse stormade jag i väg till Dr Kamanga för att kolla vad han tyckte om mitt utkast till uppsatsen. Det var vissa grejer som jag behövde göra om, formalia grejer som de gör annorlunda än vi. Efter den sessionen åkte jag till Mayfair plaza för att intervjua en bög som är frisör, ovanligt va? J
Det visade sig att han hade träffat Jesus och var inte längre på det hållet… väldigt märkligt tyckte jag och fortsatte konversationen men jag hade ju inte längre några frågor att ställa i och med att de var utformade på antagandet att han faktiskt var homosexuell. Men man är ju rätt frågvis så det gick ju bra!
Jag sjöng en låt för honom som går så här”I saw Jesus just the other day, he was wearing funky sandals and a little goatee, he had dread and he had just dyed blck all and all he was looking pretty slick” jag frågade om det var så han såg ut men han förklarade att det var inte riktigt på det viset, han hade inte träffat honom personligen. Jag hade god lust att fråga hur man kan tro på någon man inte själv har träffat. Jag hatar religion och det av hela mitt hjärta! Det sa jag inte till honom, utan jag satt mest helt och nickade och lyssnade på vad han sa, helt ställd var jag. Men han tyckte vi skulle hålla kontakten så han hade en trevlig stund vad jag förstår.
Jag tror att jag kan använda intervjun på något vis ändå, för en del bra grejer kom upp. Mikael Spång (min handledare i Malmö) kommer få sig ett gott skratt när han läser den intervjun, det kan jag lova!
När jag var klar med det så åkte jag till Millennium Towers och mailade lite och uppdaterade bloggen. Det var meningen att jag skulle ha åkt in till stan men det glömde jag av mitt i allt och åkte åt helt andra hållet. När jag var färdig med internet begav jag mig i alla fall in till ”la stada” mitt mission var att boka safari åt mig, mamma och nu mera Åke, min mosters man, som ska följa med moderskapet på hennes resa till den afrikanska kontinenten. Jag hoppade av ett stopp för sent så jag fick gå tillbaka men det var ganska nära så det gjorde ingenting. Väl där berättade jag vad vi hade för krav och vad vi ville göra på vår safari. Det blev nog väldigt bra tror jag. Tre dagar och två nätter, första dagen kommer vi fram vi ett tiden på dagen, då installerar vi oss i våra rum och sedan ska vi ut på båt och kolla på flodhästar och krokodiler och sådana grejer. Det ska bli kul tycker jag, kanske en och annan flamingo också… är de gråa på halsen vill de gänga… J är jag grå på halsen är jag bara skitig… det sa jag till en person som talade om det för mig, han fattade ingenting! Hahaha
Jo dagen efter har vi en heldag i parken i bil med lunch paket och dricka och allt man vill ha. Dagen efter det är en halv dag vi hade kunnat promenera i parken men jag sa att min mamma ska inte vara i solen så vi fick ha bilen till samma pris! Det är bra för de har tak på bilarna, fast man kan stå upp så man ser ändå. Sedan lämnar de oss i Dar es Salaam igen och då ska vi ut till min favorit strand, det ska jag boka i morgon.
Det kommer att bli så bra så bra!
Nu har vi inge fler föreläsningar i skolan för de har lagt tentorna tidigare, så nu ger de oss tid att plugga inför dem. Frida och Karin ska åka i väg söder ut till Kilwa på onsdag, de undrade om jag ville följa med men jag tror att jag ska lägga lite tid på uppsatsen och fixa lite fler intervjuer med någon som verkligen är bög och som inte tänker bli religiös inom den närmaste tiden. Jag har lite krokar ute.
Nej nu ska jag läsa lite, kan ni tro!?
Ha det gött pussar och kramar, Queen-Lisa


060516

Hej, idag har vi varit och solat på hotellet the Golden Tulip. Jag hade först tänkt att transkribera min ljuvliga intervju från i går, men det var så fint väder när jag vaknade så jag hade ingen lust men jag tog med grejerna till hotellet i fall jag skulle få ett ryck, men det kom aldrig.
Jag såg i morse hur diset låg över havet, vilket betyder att det kommer bli en varm och solig dag och det blev det.
The Golden Tulip är ett riktigt lyx hotell, men de har en pool som man kan ligga vid om man betalar, vi hade hört tre tusen shilling, men han i receptionen skulle ha sex tusen, det var vi för snåla för. Jag Lina och amerikanskan Molly gick och satte oss i baren, Masaj baren. Den var mer som en stor altan med stolar och bord, men förutom dem så fanns där två sängar, de såg väldigt inbjudande ut så jag och sungo tog en och Molly fick sin egen. Jag och Lina är numera vana att dela det mesta; mobil, avokado och även säng så det gick hur bra som helst att knö ihop sig. Huvudsaken var att vi blev bruna! Ni kanske inte tror det men jag har faktiskt varit ganska blek fram tills idag. Ja, kanske inte först månaden, men sedan dess har det regnat och har det inte regnat så har det varit för varmt för att sitta i solen en längre tid.
Nu är jag RÖD, rött är sött det vet vi ju! det hör man ju hur lätt som hälst!
Ja herre gud vad jag har bränt mig, varför blir det alltid så? Man liksom tror inte att solen skall ta… men det gör den, som fan! Jag såg mig i spegeln när jag duschade, man kan säga att det var en markant skillnad i färg mellan pattifikationerna och säg, tex. magen. Ja, gud ja! När jag kom hem igen, eller först och främst blev vi givetvis utstirrade på bussen hem, som vanligt men den här gången stirrade de inte för att vi var vita, utan RÖDA! Haha J omväxling förnöjer!
Efter duschen, gick jag och vilade på sängen en stund, man ska inte ta ut sig! Då fick jag en snilleblixt som heter duga. Vi har ju en aloevera planta på balkongen, så jag klippte av ett blad från den och började smörja in min brända kropp. Det luktade rabarber, inte helt fel alltså! Jag ska tala om att det var faktiskt ganska skönt och svalt med aloeveran på kroppen, men klibbigt. Efter en stund så stelnade det till också, det kändes precis som om jag hade en ler-inpackning på kroppen. Sedan gick jag och duschade igen, vattnet blev helt gul-grönt, kul tänkte jag! i stället för den vanliga bruna färgen på vattnet. Jag tror faktiskt att det hjälpte en aning, för nu bränner det inte alls, sungo verkar ha ganska ont i sitt ansikte, men inte jag! det var la gött det då! För maj änna då menar jag! (läses bäst på gbg-ska).
I morgon blir det ingen sol, det är min vilodag, eller rättare sagt jag ska göra skol grejer. Skriva lite och sånt, ringa lite och försöka få några intervjuer…ja vi får väl se hur det går. I vilket fall som helst ska jag lämna in ett nytt utkast till Kamanga om min uppsats, så han blir glad.
Nej nu räcker det för idag, ha det gött hej!
Queen-Lisa


060518

Hej här sitter jag och lyssnar på Marit Bergman, can I keep him. ”i have never believed, but please God now that i found him can i keep him, i’ll be your sweetest child i’ll stop all the lying and deceiveing” hon kan skriva den tösen! J
Det kan jag med, nu är jag uppe i 62 sidor, skriv en bok… ja antagligen!
Igår var jag och Lina i Mabibo och sydde upp kläder, vi får väl se hur det blir. Jag ville ha två kostymer en brun och en gråvit men skräddaren och jag har nog lite olika uppfattningar om hur en kostym ser ut. Det blir väl något mittemellan. Efter mycket mätande och förklarande (det hela försvårades en aning av att han knappt kunde engelska och vår kiswahili är inte riktigt vad den borde vara) han vet numera vad stuprör heter på svenska, jag sa inga stuprörs brallor vad du än gör så sy inte så och så ritade jag, jag tror han fattade. Ja i vilket fall när vi var färdiga där så käkade vi lunch på restaurangen ”mama land” haha fint det! de är riktigt trevliga där, ja hela Mabibo är väldigt trevligt alla känner liksom igen en och jag har bara varit där två gånger innan, men man sticker väl ut en aning… ja just det ja när vi gick frå skräddaren till restaurangen så sprang det en lite kille emot mig, han sprang med armarna öppna och kramade, eller krammade som mormor skulle ha sagt, om mig och så sa han mama mzungo! Han räckte ungefär upp till knäna på mig haha jag sa nakopenda toto sana! Vilket betyder jag tycker mycket om barnet, typ… haha jag det var mysigt jag ville bara ta med honom hem! Jag hade lekt lite med honom förra gången jag var där och sydde upp kläder. Ja skulle jag bo i Dar, eller Bongo som det kallas på slang, så skulle jag bo i Mabibo. Det är ganska fattigt men väldigt trivsamt.
När vi satt och käkade på restaurangen så kom Seleman, han bor i Mabibo och vi hade bestämt träff med honom. Vi gick hem till hans rum, som han delar med tre andra studenter. Rummet är bra mycket mindre än det jag har i Malmö och de bro fyra stycken, men det var inte lika mögligt som mitt och Linas rum på campus, det var ganska fräscht faktiskt. Vi lyssnade på musik och satt och snackade, efter några timmar var det dags att dra. Seleman skulle till sitt hus som han har ärvt efter sina föräldrar och för att kräva sina hyres gäster på hyran, som de var sena med. Jag och Lina åkte till Mayfair plaza och handlade skor, det blev mitt sjätte par som jag har handlat undertiden jag har varit här. Helt vansinnigt, men har man sådana stora laddor som jag har får man passa på och handla när man väl tycker om ett par.
Jag har fått ge upp min ide om att intervjua homosexuella, det är ingen som vill ställa upp. Det kan jag förstå, så jag ska intervjua Seleman rent generellt om hur han ser på samhället och dess inställning till LGBT-personer. Sedan ska jag även intervjua en som har en helt annan syn på homosexuella. Sedan tror jag att det räcker för jag har tidnings artiklar och intervjun med kommissionären och frisören som mötte Jesus och blev hetero.
I morgon åker jag till Zanzibar, det blir jag och Karin. Vi vill komma bort från universitetet ett tag men tanken är att vi ska plugga inför slut tentorna.
Jag ska även kolla upp ett snyggt och bra hotell till när mamma och Åke kommer. Det blir skit bra! Dessutom måste jag ju bli brun! Ni där hemma är väl brunare än en annan som har varit i Afrika i fyra månader. Nej, så kan vi inte ha det!
Nu ska jag lägga kort på datorn, haha det är ganska roligt för jag kan spela hjärter och så har jag döpt mina motspelare till Annica, Manne och Ben! Haha J Mannen är en jävel på att lira kort, själv får jag bara lankor…J
Hej på er!
Queen-Lisa


060523

Hej, jag kom hem från Zanzibar idag. Jag har haft det så himla bra och tyst, jag har inte upplevt tystnad på fyra månader, gud va skönt det har varit. Det var skönt att smälta in lite för en gångs skull, det är lite tjatigt att alltid bli stirrad på.
Jag och Karin har varit på en öde paradis strand, säsongen har ju inte riktigt dragit i gång än så vi var nästan de enda mzungosarna där. Vi har ätit gott, första kvällen åt vi hummer! Det var ruskigt gott! Det var nästan som om vi hade vår egna kock för vi var ju de enda gästerna. Vi var tvungna att säga till ett par timmar innan om vi tänkte äta eller om vi skulle gå till någon annan av de tomma restaurangerna längs stranden. Ja herre gud va goda grejer! Bläckfisk, fisk och andra skaldjur aaah va mumsigt. Men vi har inte bara ätit utan vi har solat och badat också! Haha dessutom har vi pluggat, det var ju därför vi åkte i väg, för att få lugn och ro till att plugga. Vägen hem i dag var inte så rolig, fy fan vilka vågor man fick riktigt hålla sig i stolen vissa gånger. Karin gick på toa sedan såg jag inte henne mer, hon kräktes! Haha stackarn! Jag hade inget problem med sjögången men där emot fick disel lukten mig att bli illa mående. Jag satt med en näsduk för näsan hela tiden, när jag inte var ute på däck förståss jag ville ju ha lite sol på kroppen! Det gungar nästan fortfarande, jag tycker det är bättre med båtar som rullar i stället för katamaraner som liksom hoppar. Det kittlar lite väl i magen tycker jag när man studsar på vågorna och så känns det som om båten ska gå sönder när den slår ner. Det kan man säga att den faktiskt gjorde, jag hörde ett mysko ljud och sedan började båten att sakta ned styrman höll inte riktigt kursen heller så jag trodde vi hade tappat rodret eller nåt. Men det var bara motorn… jag såg fram för mig hur jag skulle bli upp äten av hajar och allt möjligt men efter ett tag så körde vi igen men efter det luktade det än mer disel, me not like at all!
När jag kom hem så hade Lina lämnat nyckeln till Nina, som aldrig är hemma. Så det första jag fick göra var att springa runt på universitetet och leta upp henne, jag var inte glad! Men sedan fick jag lite mat, då blev jag glad igen, easy pleased, som få!
Nu ska jag transkribera intervjun med frisören som mötte Jesus och slutade vara bög. Den mannen kan bota de flesta! Ja just det ja, jag träffade på två kvinnor på Zanzibar, den ena Kristina Ramstedt, chef på Folkhälsoinstitutet och den andra Anette Agardh, sysslade med sexualutbildning i Lund och ville att jag skulle komma och föreläsa om min uppsats och vad jag har upplevt här nere, herre min ge! Kan ni tänka er? Jag blir nervös, det är så många som är intresserade av vad jag håller på med. Detta måste bli jätte bra, det finns liksom inget alternativ. Sedan fick jag e-mailen till en kille i Malmö som forskade på högskolan och som var väldigt intresserad av mitt ämne och har skrivit en del tydligen. Konstigt tycker jag att jag inte har fått den kontakten innan. Ja ja det är inte så mycket samarbete på Malmö högskola… typiskt!
Nu ska jag börja transkribera, ha det gött hej!
Queen-Lisa

Rwanda resan/ sju svara ar!

060503

Hej,

Idag är det dan före dan, före doppare dan! Nej men i morgon åker jag och Lina till Rwanda och det ska bli jätte kul. Kanske inte lika kul när jag ska gå upp i morgon bitti. Bussen går 07.15 eller 1.15 swahili time, de börjar räkna timmarna när solen går upp. I dag har jag och Zungo växlat pengar och fixat lite grejer, det tog givetvis sju svåra år. Vi ville ha lite Rwandesiska franc men se det gick inte men dollar har vi i alla fall så att vi kan betala visumet vid gränsen. Vi kommer att åka via Uganda och byta i Kampala och sedan vidare till Kigali, huvudstaden i Rwanda. Där ska vi bli mötta av en vän till en vän, som Lina ska intervjua för sitt arbete. Han är nämligen en överlevare av folkmordet. Jag ska även ta kontakt med en kille som heter Chris som jobbar på svenska ambassaden. Han är vän till Jana som jag skrev min B-uppsats med i höstas. Vi kanske ska bo hos honom, han sa i alla fall att vi kunde det när jag träffade honom innan jag åkte hit, annars bor vi på hotell.

Jag börjar finna mig i min nya frisyr, det är inte mer än ett par tre centimeter men blond är jag och det var ju fasligt länge sedan sist. Jag har handlat ett par ruskigt stora och fula orangea solglasögon som jag har på huvudet, i stället för hår man kan ju inte gå helt barhuvad i Afrika, då känner man sig naken och naket är vaaaarmt!

Svälta kommer vi i alla fall inte att göra på bussen, herre min gee vad vi har handlat med oss grejer (eller greker på sms-språk) fyra avokados var och knäckebröd och gud vet allt, godis givetvis och batterier fast de är till cd-spelaren.

Jag fick lämnat in ett utkast till uppsatsen som Dr Kamenga ville ha innan vi skulle åka. Jag vet inte riktigt varför han ville ha det, för vi har inte fått några handledare och nu är det ju inte riktigt lönt att börja med det när terminen är nästan slut.

I natt var jag arg som ett bi! Lina pojkvän stod utanför dörren och höll på klockan halv två på natten, jag sa till honom att vi sov men det brydde han sig inte om. Det var helt fel dag att stå och banka på dörren kan jag tala om jag var ett riktigt mens-monster, man muckar inte med mig då. Men visst han gav sig inte förrän han hade fått upp mig ur sängen och Lina sov, henne var jag också förbannad på, för jag trodde att hon ignorerade honom och lät mig sköta snacket. Men tydligen så sov hon, jag vet inte det ja, för annars brukar hon vakna väldigt lätt… men det bedyrade hon att idag att hon hade gjort. Ja, ja han kommer i alla fall aldrig att göra om det misstaget det kan jag tala om! Haha J

Shit pommes frittes, 30 timmar på buss i morgon, det känns sådär kul men fan va det ska bli intressant att få komma dit! Herre min geee vad den här Zungon får göra mycket roliga grejer! Gött e det!

Jag ska plugga på bussen också är det meningen, för snart är det dags för slut tentor och allt vad det innebär. Vi skulle ha haft mid-terms också men än så länge har vi inte hört något. Vi får väl kanske något att skriva om som vi kan lämna in. Dr Kamenga vet i alla fall om att vi åker och han sa att det var ok, bara jag lämnade in det om uppsatsen. Han skulle vi ha haft föreläsning med idag men han kom aldrig, konstigt. I går ringde han i alla fall och talade om att han inte skulle komma, ja dessa afrikaner!

Vad har annars hänt… jag såg att jag inte har skrivit på ett par dagar. Idag är det onsdag, det är Linas malaria dag när hon tar sitt piller. Det var min dag i går, då var vi på vår favorit restaurang i stan, Alcov det var lika gott som vanligt. I måndags var det första maj, vad hände då?? Zungo kom hem från Bagamoyo och jag blev klar med min intervju som jag satt och skrev in på datorn. Jag hade ju varit tvungen att skriva det mesta för hand för strömmen gick hela tiden. Det to tre dagar att ordna med, två att skriva ned från inspelningen och en att skriva in på datorn. I söndags var jag och spelade biljard med Tony på Hill Park och sedan kom Johanna också, det var trevligt.

Men det ser jag nu att jag redan har skrivit så, så längesedan var det inte jag skrev ändå!

Nej hurre ni nu ska jag borsta tänderna och lägga mig att läsa, klockan är 21.45 och det är en förskräckligt tidig morgon i morgon.

Queen-Lisa

060512

Hej,

Nu är jag tillbaka från Rwanda och det ska ni veta att lätt var det inte att ta sig dit eller komma där ifrån heller för den delen.

I torsdags påbörjades den långa färden, klockan 07.00 tog vi bussen och trötta var vi men muntra och förväntansfulla. Vi slog oss ned på våra säten, strax där på kände de två sungosarna att det luktade förskräckligt mycket urin, vi kom fram till att det var Linas säte. De sa att de skulle tvätta det, men vi vägrade sitta där ända till Uganda, så vi fick andra platser men det var två andra tjejer som fick sitta på kisssätet. ”Kiss Expressen” ramlade vidare och nio timmar in på vårt även tyr befann vi oss i Arusha, där bussen stannade för att släppa av och på passagerare, då var klockan 19.00. Jag handlade ett tygstycke genom fönstret med målade masajer på, för jag tänkte att det skulle bli kallt senare. Jag fick ned priset en bra bit men sedan lurade han mig att handla ett armband för växeln som jag fick tillbaka, men vi blev båda glada och armbandet ska jag ge till min gode broder, vi får väl se om han tycker om det. Vi åkte vidare genom Serengeti mot Nairobi i Kenya, det var mörkt men trots det såg jag och Sungo giraffer, sebror och en och annan gasell. Vägarna i Kenya är inte riktigt vad de borde vara och herre min ge vad de kör, fort ska det gå! Sedan tog vägen slut men vi körde vidare ändå. Väl framme i Nairobi var klockan 24.00 och de två äventyrsfararna var förfärligt trötta och kissnödiga. Vi gick på toa medan de städade bussen och vi blev ruskigt griniga på folk som inte är lika bra som oss svenskar på att stå i kö, fan va de tränger sig!

Vi hoppade på bussen igen, den här gången mot Kampala, Uganda. Vi nådde gränsen vid nio på morgonen. Dessförinnan fick vi skäll av gränskontrollen för att vi inte hade betalat visum in till Kenya, vi hade bara fått en stämpel ut från Tanzania. Vi var så glada för vi trodde vi hade sluppit betala, men vi fick hosta upp 50 dollar när vi skulle ut ur Kenya, de sa att vi var ”illegal aliens” haha. Antagligen så la de 30 av de dollarna rätt ned i fickan för när vi åkte tillbaka genom Kenya igen så betalade vi bara 20, hmm. Vi lärde oss emellertid av vår läxa och pröjsade 15 dollar för att komma in i Uganda. Vid det här laget var vi ruskigt trötta och svullna från topp till tå. Vi var framme i Kampala vid 14.00 tiden, då delade vi taxi med en kvinna på bussen som vi hade talat lite med och jag hade lekt med hennes söta lilla dotter. Hon skulle hjälpa oss till ett växlings kontor och hitta kontoret till bussen vi skulle ta till Kigali, Rwanda, på morgonen efter. Hon erbjöd oss att bo hemma hos henne men vi tackade nej, för vi ville bara vara själva och sova och slippa vara trevliga. Hon visade sig vara ett ärkesvin så det var ju skönt att vi inte bodde hos henne. Hon skulle ha pengar och allt möjligt för att hon hade hjälpt oss, dessutom tyckte hon att vi skulle betala hennes taxi hem. Vi betalade taxin dit vi skulle men sedan när jag skulle få växeln tillbaka så tog hon den och drog, hon sa att hon var tvungen att köpa dricka till sin dotter. Vilken idiot, det var inte så att hon inte hade pengar, hon hade hus fina kläder och åkte den dyraste bussen, girig jävel det där. Men hon tyckte att vi skulle ringa nästa gång vi kom till Kampala! Det gjorde vi inte…

Vi handlade våra biljetter till Kigali bussen skulle gå klockan fem på morgonen, vi ville bara komma där ifrån. Sedan gick vi tvärs över vägen för där låg ett hotell, first class hotel, hette det… ja det var helt ok! Skönt att bo så nära tänkte vi och beställde en kopp kaffe. Öl hade de inte för det bodde religiösa människor där. Kaffet smakade skit, fy fan, det var något pulver som inte innehöll koffein. Givetvis var managern tvungen att sitta och titta på oss när vi drack det. Han var vansinnigt trevlig och hade söner över hela världen, berättade han. Sedan fick jag ett ryck och gick och duschade, fan va skitig jag var! Det var ett ställe på vägen dit som var helt rött, träden var röda husen var röda allt var rött och vi också! När man tog handen genom håret blev den röd svart av skit! Så ni kan ju tänka er hur man såg ut. Vatten fanns det i alla fall på rummet, det kom inget ur munstycket utan jag fick hälla upp i en spann, men varmt var det! Sungo satt ute i solen och solade sitt bleka anlete. Sedan hände inte så mycket mer vi käkade lunch och middag och så låg vi på sängen och sträckte ut oss, man får ont i hela kroppen av att sitta så länge, sungo fick sitt sår! Haha gamla kärring! 23 år gammal. Kampala var en skitig stad, men jag kan tänka mig att den är rätt kul att gå ut i. Det var tydligen filmfestival när vi var där men vi orkade inte ta oss ut.

På morgonen gick vi över vägen mot bussen och när vi kom dit sa de att den hade redan åkt, det var inget jag ville höra 04.40 på morgonen åååh va arg jag var. Men tydligen så var det inte alls så, när jag pratade med mannen i biljett luckan, utan det var något fel på bussen så allt hade blivit förskjutit en timme så vi fick ta bussen klockan 06.00 i stället, då blev jag lugn och fin igen och to mig en kopp kaffe, men svart kaffe fick jag inte för det kan man tydligen inte dricka på morgonen i Uganda. Men jag var glad för det en cigg slank ned också. Vi fick platserna längst fram i bussen och guuuuuud vad vi ångrade det! Den här mannen körde så att vi trodde faktiskt inte att vi skulle komma fram levande. Vägarna var håliga och bergen höga och stupande rätt ned. Vi satt och spände oss hela vägen fram sju timmar tog det. Vi slapp betala visum in till Rwanda, det var ju trevligt av dem får jag säga! Men va otäckt det var, det liksom knöt sig i magen när vi åkte över gränsen. Det var som om man såg folkmordet, allt som har hänt mitt fram för sig. Så var det hela tiden när vi var i Rwanda, det gick liksom inte att koppla bort. Det var väldigt jobbigt och överväldigande måste jag säga. När vi kom fram och hoppade av bussen tog vi en taxi som vi bad hjälpa oss att hitta ett hotell, vi skulle ju ha bott hos Chris men jag hade inte fått tag i honom så vi sökte upp ett hotell. Det hotellet han visade oss var skit och dyrt så vi sa tack för kaffet och jag drog i väg med Sungo åt ett håll som jag trodde det skulle finnas ett schysst hotell och det fanns det, kan ni tro!? man har näsa för vissa grejer. Isimbi hette hotellet och det var fin men ganska dyrt om man jämför med Tanzania men allt är dyrt i Rwanda så vi stannade där, ska jag vara ärlig så orkade vi inte ta oss någon annan stans heller, vi var ju så trötta!

Man tänkte hela tiden på alla hemskheter som hade hänt där, när man mötte någon på stan, undrade man om han hade mördat någon eller vad han har varit med om. Människorna var inte glade som i Tanzania, ögonen var helt blanka och likgiltiga. De enda som var något så när glada var barnen, men det var något som inte stämde med dem med. Hela atmosfären i landet var hjärtkrossande. Men väldigt vackert, det var svårt att förstå att det har hänt något så fruktansvärt i ett land så vackert och idylliskt som Rwanda. Första dagen var vi på ett memorial museum med Gilbert, killen som Lina skulle intervjua. Det var hemskt… J allt var hemskt men intressant. Det var berättelser om familje öden och tradgedier från folkmordet. Men det var även en del om utställningen som handlade om andra folkmord, förintelsen och folkmordet på armenierna. Sist av allt kom man till en del som handlade om barn, döda barn, de var bilder och små faktarutor om vad deras favorit rätt var och hobby och bästa kompis. Då började jag stor tjuta, det var liksom ingen mening att försöka sluta gråta för det kom bara mer saker hela tiden som man blev ledsen av. Jag kommer ihåg dagen efter så var vi med våra nyfunna vänner Ragnhild och Gabriel, ett par från Helsingborg, på först en gravplats, massgrav där det låg 60.000 människor begravda. De flesta av dem kom från området runt omkring. Det var helt obegripligt, att det låg så många människor under marken, under det stora korset. Men det värsta var ändå Kyrkan som vi åkte till efteråt, det var en lång väg dit men när vi kom fram så var det så överväldigande att jag var tvungen att sätta mig ned. Man mådde fysiskt illa och blev helt yr i huvudet. Allt var lämnat precis som när det hände, inne i kyrkan hade de radat upp skallar på hyllor och på golvet låg där massor med ben och skräp och allt allt. Sedan gick vi runt huset och inne i nästa lilla hus hade det funnits flera tusen människor som hade gömt sig Interhamawe. I nästa hu igen så hängde det kläder som folk hade haft på sig och på golvet låg samma människors benknotor. I nästa hus var det åter igen tusentals männsikor som hade gömt sig och det såg lika illa ut där, men i nästa hus så hade det varit kök och där låg det knivar och gafflar och en plånbok såg jag. Alla husen var granat skadade och men de hade satt aluminium tak över alla byggnader för att skydda dem för väder och vind. Flickan som jobbade där hade själv mist sina båda föräldrar, hon och hennes syskon hade precis klarat sig för de hann springa i väg, 25.000 människor dog där. Nästa ställe vi besökte var stängt och tur var väl det för nu var vi väldigt medtagna allihopa. Det var skönt att det inte bara var jag och Lina som åkte och tittade på detta själva utan att vi var fyra, eller faktiskt fem, för Philip vår vän och taxi förare var med och upplevde detta tillsammans med oss. Han var väldigt upprörd, som vi alla var men han var så speciell. Han kunde se ut som 200 år och samtidigt som fem år gammal. Ena stunden var han glad och sken som en sol men ögonblicket efter var han så bedrövligt ledsen, ja den mimiken härmar man inte i första taget. Han var härlig, jag ska kolla i morgon om han har hört av sig på mailen, det lovade han! När vi hade kollat på alla dessa hemskheter så sa jag att nu måste vi göra något roligt också för att balansera upp detta, jag vill inte komma ihåg Rwanda som bara ett folkmord. Vi gick och åt, men innan dess var vi och plåtade Hotel Des Milkolain (hotell Rwanda) vakten ville först inte låta mig plåta men sedan föll han för min härliga charm så då tog jag två kort! Sedan gick vi och åt allihopa Gabriel, Ragnhild, Philip och sunksungo gånger två! Det var gott och öl fick man också, de skojar inte om ölen i Rwanda, Primus heter den och innehåller 72 cl och 5,0% herre min ge! Det blev bara en, till lunch… efteråt körde Philip oss hem till Isimbi och vi duschade och snackade om allt som vi hade sett under dagen. Jag och Lina gick upp till Gabriel och Ragnhild och satte oss och pratade med dem en sväng också sedan gick vi ned och åt middag. När vi kom ned till receptionen så stog Philip där, han hade ringt upp till vårt rum i 20 minuter men vi var ju inte där, utan hos de andra! Stackarn trodde att vi hade glömt honom! Men det hade vi inte! Det var en trevlig middag och vi skrattade och sedan berättade Phil om sin bror som hade dött underfolkmordet, han var så ledsen i ögonen när han pratade om det. Sedan sa han nakopenda Lisa na Lina sana sana sana, då sa jag we nakopenda sana wewe too! Vi tycker så mycket om dig med! betyder det. Det kändes jobbigt att lämna honom där när vi åkte hem igen, men samtidigt var det skönt att åka där ifrån, de två och en halv dagarna vi hade där räckte den här gången. Det tog tre dagar dit och fyra hem, vi stannande till i Arusha sista natten för vi ville inte komma fram till Dar så sent på natten, som vi annars skulle ha gjort. I Arusha handlade jag en trumma för mina sista manetas och i Rwanda hade jag handlat en lokal sorts gitarr, den ser ut som en blandning mellen ukelele och banjo fast i koskinn och den luktar inte riktigt hallon, men fin är den! Och min trumma, fan vad jag ska spela, jag har planer på att starta band i göteborg i sommar, gitarr, trumma och digeridoo! Det blir fina grejer, fan va pengar jag ska göra! Det behöver jag om jag ska hålla på och köpa konsertbiljetter för så här mycket pengar hela tiden! Nu är Robbie, Madonna och Winnerbäck bokad! Fan va kuuul!

Det är skönt att vara hemma i Dar igen, det var kul att ha gjort detta men lika skönt att komma hem igen. I dag har jag tvättat alla mina kläder, nu ska de bara torka också! Det har tydligen regnat hela tiden när vi har varit borta. Men i dag har det varit sol, i alla fall inte regn! När kläderna är torra ska jag lägga den i resväskan för det är ju fan va allt möglar, min trä staty var helt grön mina kläder luktade mögel som bara denn och rummet gick inte att vara i för det kliade så i halsen och ögonen. Ja så hälsosam är det inte att bo här men nu är det så det är och det är bara att gilla läget och göra det bästa av situationen och det är ju jag bra på!

Ha det nu gött i vår solen!

Pussar och kramar, Queen-Lisa

Rwanda

Hej,

i morgon bar det av till Rwanda!
Bara sa att ni vet sa kommer inte mitt abonemang har nere att fungere nar jag ar dar men jag kommer tillbaka till Tanzania pa typ onsdag eller torsdag, har inte riktigt bestamt mig an.
I dag ar en vansinnigt latt irriterad dag, jag har mens och ar ett riktigt monster! stackars Lina som maste sta ut med mig... :(
jaja det blir nog bra
pussar och kramar
Queen-Lisa

Haj pa daj!

060427

Här sitter man i Afrika… och planerar mammas ankomst, gud va tiden går fort det är ju helt vansinnigt! Snart kommer det bli bråda tider i skolan, man blir straffad för att det har varit så lugnt fram tills nu. Tydligen skulle vi ha haft någon ”mid term assignment” men den kommer strax innan våra ”final exams”.
I morse hade jag tänkt att transkribera intervjun jag gjorde förra veckan, men se det gjorde jag inte. Jag och Lina gick och käkade lunch på en av våra indiska restauranger i stället. Tror ni inte att kyparen börjar stöta på mig, jag har hela tiden trott att han bara ville vara vänlig. Men så funkar det inte i Afrika. Jag är så trött på att inte kunna vara mig själv utan att alla hela tiden ska ha mitt telefonnummer! J Innan när det hänt så har jag ljugit och sagt att jag inte kan mitt nummer eller så har jag helt enkelt gett ut mitt nummer fast inte svarat men den här gången sa jag bara nej. Då låtsades han att han inte hörde och började mumla något om söndag, då sa jag nej igen jag tror inte det min gode man! Nej, så dit kan man inte gå och käka igen, då spottar han väl i maten! Typiskt!
Det bara regnar och regnar hela tiden, så jag och Lina tog en taxi till Mayfair Plaza. Jag skulle nämligen klippa mig! Jag har hört att de som har salongen är bögar så jag hade lite mer än en klippning på min agenda. Mycket riktigt de var bögar från Philipinerna. Slöare sax får man leta efter, herre min gee! Och fort gick det! jag sa att jag ville klippa bort allt färgat hår, han fattade inte riktigt det först så han började bara att toppa håret. Men då sa jag till igen, hans svar på det var men då blir det jätte kort. Det blev jätte kort! Men riktigt allt färgat blev jag inte av med men det mesta. Nu ser jag ut som min bror, fast snyggare! J haha det blir nog bättre när håret har fått växa ut en centimeter. Men jag menar jag är inte så känslig när det kommer till mitt hår. Jag har haft mössa på mig i en månad så det kan jag väl ha ett tag till om jag känner för det.
Ja snart kommer mamma! Det ska bli så kul!
Schemat kommer att vara späckat med upplevelser och kanske lite väl tight men det kommer att bli bra, bara jag kan boka om min biljett så att jag inte behöver åka innan henne. Det hade ju varit tråkigt att behöva lämna mamma i Tanzania när hon har åkt så lång. Men det ordnar sig säkert. Nu har jag pratat med en vän här på universitetet som är från Arusha, där alla safarin utgår ifrån och han ska kolla med sin kusin som kör turister ut i nationalparken, Serengeti! Owino min kompis, sa att man behöver två eller tre dagar för att spendera i parken, den är ju så stor och det är långt att köra. Så jag räknar med två dagar i parken och en i Arusha, eller kanske två halva degar i Arusha. Där ifrån flyger vi till Zanzibar med Ghafoors flygbolag och så är vi där ett par dagar och strosar omkring och har det bra.
Men när mor landar så hoppas jag det är på förmiddagen, då kan hon vila en stund och sedan kan vi gå på stan och kanske hinner vi ut till universitetet och kolla där jag bor och sånt. Sedan dagen efter bär det av till Kipepeo, min favorit strand. Där ska vi segla och snorkla och kolla in mitt fina träd och så ska vi sova över där för det är så mysigt och lugnt och skönt. Men sedan dagen efter drar vi in till stan igen och handlar bussbiljett till Arusha, jag tänkte att det kunde vara roligt och se hur det är på landsbygden och känna på lite real life i Afrika. Men vi ska åka med en bra buss inte en real life Afrika buss! Jag brukar åka med Scandinavian bus service, det låter väl pålitligt! Haha J vilken Svenne man är! Säkerhet är A och O… det borde vara Ö men skit i det!
I morgon ska jag Lina Owino och hans kompis ut och käka middag på den ethiopiska restaurangen Addis in Dar, då sk ajag köpa mitt efter längtade armband. Det är så fint! Men jag ska göra det i smyg så att inte Owino och hans kompis ser, jag kan tänka att det sticker lite i ögonen om jag lägger så mycket pengar på ett armband. Det är hur mycket som hälst för dem, 70.000 Tsh är nästan två månadslöner för en servitör exempelvis, i alla fall en och en halv.
Nu ska jag göra annat, titta på tv hade varit skönt, bara försvinna in i bruset en stund. Det har jag faktiskt inte saknat förrän nu och jag som älskar tv hemma. Gud vad allt är bekvämt hemma… det tar jag en appelsin på!
Ha det gött!


060429

Här har jag suttit en stund och väntat på bättre tider… och de kom, med solsken till mig, de kom med solsken till mig! I alla fall ljus, strömmen är tillbaka äntligen!
Jag har suttit och skrivit rent min intervju som jag gjorde förra veckan. Det är rätt jobbigt kan jag tala om, jag spelade ju in den på band för att jag skulle kunna lyssna och ställa frågor undertiden i stället för att skriva. Mycket tålamod krävs och afrikans engelska är lite svår förstådd på band…när jag satt och knapprade som bäst på datorn så släcktes sluset och stömmen försvann, typiskt! tänkte jag nu när jag äntligen kom mig för att göra detta tråkiga. Jag fortsatte i alla fall tills batteriet tog slut i datorn och sedan tände jag ficklampan och fortsatte skriva förhand, skam den som ger sig! Det är ganska roligt att höra sin röst på band, jag låter helt förskräckligt illa när jag tala svenska tycker jag men engelska var faktiskt inte lika illa, tro det eller ej! Men jag säger ju ganska många rolig saker, herre min geee! Till saken hör att jag är ju ganska så rätt fram och det hör liksom inte riktigt till den afrikanska kulturen, här pratar man omkring saker i evigheter. Det är skit irriterande och inte att glömma frustrerande! I vilket fall så ville jag ha reda på vad det är som är så ”unnatural” i deras sexual offences act. Själva lagen heter unnatural offences och med det menas allt som strider mot naturen, ”against the order of nature”. Då undrade jag om analsex ingår i den kategorin, då sa han att det gjorde det. Han var påtagligt stressad av just den konversationen och satt och vred sig och var mycket formel. Tydligen så var jag ganska road och frågade på en grov australiensiska ” is that because you can’t have babies that way?” ja herre gud va det lät på bandet haha J vilket gott skratt! Det roliga var också att jag var väldigt inlyssnande, jag satt säkert och nickade på huvudet och sa mm aaah, sedan kom det… man är ju inte så finkänslig! Tidigare i intervjun hade jag varit ganska formell också och talat ordentligt och sånt men jag kände mig väl bekväm eller nåt…Haha ja det var roligt, måste spara bandet.
Jag tog en paus och gick på toa, med min ficklampa på mobilen! Och när jag kom tillbaka till rummet var det ström igen. Jag trodde det var någon stor fotbolls mach på tv igen för det kom ett sånt aaaaah från överallt men det var ju elen!
Jag blev så glad så jag var tvungen att ringa Annica! Haha nej det hade jag tänkt göra innan…J Hon har ju stått och köat för Madonna biljetter i Fredrikshamn, hon var givetvis först in! För den bruden existerar inte en andraplats i kön! Ja så nu har man biljett till den gamla haggan! Nu får man sms också, det var Anniiiis! Hon och Lusselola skulle till Ikea men när de kom dit så hade Lussekatten själv glömt plånboken, jag kan tänka mig hur glad Annica var, bakfull och jävlig! Hon sa att hon satt och väntade i bilen och åt cholad och drack kaffe, fint det! HahaJ
Nu luktar det fotsvett, vem är det? jag luktar ju alltid hallon…
Nu är jag banne mig inne på sida 54 i mina berättelser från den afrikanska kontinenten
Det var värst vad man har mycket att förtälja! ”skriv en bok hahaJ eller blogg!
Det är nog jag som luktar ändå… typiskt!
Det är så kallt här i går satt jag med jacka, långrmad tröja jeans och mössa på mig. Då var det 25 grader, man kan säga att man har blivit lite acklimatiserad! Sedan sa jag till Lina här kan vi inte sitt och frysa, vi får göra armhävningar och sittupps så det gjorde vi. Jag kom igång riktigt ordentligt så jag drog i väg i regnet och skulle simma. Bikini shourts tishe och simglasögon och paraply haha! Bassängen är av utomhus variant och jag kan tala om att jag var den enda som var i och simmade men det var ett gäng på kanske tio som stod och glodde på den konstiga mzungon som simmade i regnet. Det var riktigt skönt ska jag säga, man känner ju inte att det regnar när man är i vattnet. Jag simmade i fyrtio minuter sedan gick jag hem och hällde en spann vatten över mig för vi skulle ju på restaurang jag och Lina och Owino och en vän till honom. När vi väl kom fram till restaurangen stod Owino där och såg arg ut, vi var lite sena men det brukar han med vara så jag undrade varför. Lina hade tydligen sagt att restaurangen låg vid daladala stoppet Victoria men det gör den inte så Owino hade väntat och sedan tagit taxi, med pengar som han inte hade. Han skulle ha fått lön samma dag men det hade han inte fått så han var väl arg för det med antar jag. Jag fick i alla fall äntligen handla mitt kära armband som jag inte har kunnat förtränga! Jag köpte det i smyg för jag ville inte att Owino skulle veta hur mycket det kostade, 70.000sh är mycket pengar. Det kanske han skiter i men det kändes bättre så i alla fall. Lina var skinkig och sur hon hade ont i magen och satt tyst så jag och Owino snackade mest. Det var ju trevligt! Maten är så himla god där…aah. Det är som en stor pannkaka man delar på och så häller man ut maten som man har beställt på den och så får man rullar med ”pannkaka” som man ska äta köttet med. Man äter liksom med händerna. Pannkakan är gjord av majsmjöl tror jag och smaksatt med citron. Etiopiskt vansinnigt trevligt, hoppas att det finns hemma också, annars kanske man ska ge sig in i den buinessen.
Nej nu måste datorn vila, den är så himla varm!
Ha det bra!
Queen-Lisa


060430

Idag är det knugens födelsedag och inte att förglömma mina två tvilling kusiners födelsedag. Lina har tjatat om att vi ska grilla korv för tydligen gör man det i hennes vänskapskrets på Valborgsmässoafton. Jag fick meddelande av Jempan i dag som upplyste om att i dag var det minsann kortege i Göt(la)borg, det var det inte i Dar es Salaam vad jag vet. Men kanske i morgon på första maj! Det hoppas jag verkligen, ååh va roligt!
På universitetet strejkar studenterna, för att staten har dragit in på lånet. Eller rättare sagt, de har slutat låna pengar till dem som kan finansiera sina studier på annat håll. Jag fattar inte riktigt men i fredags var det strej och på tisdag kommer det att strejkas. Jag hoppas lite på att de kommer att strejka hela veckan, så att jag och Lina inte missar så mycket när vi åker till Rwanda nästa vecka. Om vi nu gör det, hon är i väg till Bagamoyo med Owino tills i morgon och hon sa att man skulle köpa biljetterna minst tre dagar innan och bussen går en gång i veckan, det är på onsdagar idag är det söndag. Jag har lämnat det helt upp till henne, ska hon åka så följer jag med men hon får planera resan själv och kolla upp vad det nu är som ska kollas upp. Nu är det hennes tur att tänka! J
Idag har jag skrivit färdigt min intervju, herre min gee! Sammanlagt har det tagit tio timmar, minst! Fy fan va tråkigt det är, man får spela tillbaka och lyssna på mart annat ord. Sju svåra år, en medelålderskris och rätt mycket dödslängtan men sedan var det färdigt! Den sista timman skrev jag så att pennan tog slut, ja givetvis var jag tvungen att göra dubbelt jobb eftersom elen försvann idag igen. Vi har haft ström i säkert tre veckor men när jag sätter mig ner och ska jobba så räcker den givetvis inte till. Men det jobbigaste är i alla fall gjort och det är ju skönt!
Jo den sista timmen var frenetisk, jag hade smsat med Tony som var på HillPark och spelade biljard och jag sa att är han kvar om en timma så kommer jag. Så jag skyndade mig som fan att skriva klart allt och jag hann precis! Men i stället för att gå till Hill Park som han hade sagt gick jag till Udasa, som ligger åt andra hållet, däe jag är van att möta honom vid, jag tänkte inte riktigt. Men jag kom till rätt ställe tillslut och där var han och spelade biljard och det gjorde jag med snart. Skönt avbrott från det monotona avskrivandet från en bandspelare. Nu är jag hemma fem timmar senare allt tar tid i afrika! Men den här gången var det ett aktivt val från min sida! Johanna kom sedan också, hon är jävligt trevlig när hon vill och det ville hon lite från och till i kväll. Mot slutet började vi prata med tre äldre tanzanier som var släkt med någon proffessor, de hade gift sig och jag trodde ett tag att de alla tre var gifta men de var två män och en kvinna och jag tror inte månggifte på det hållet är tillåtet. Ja vad det värkte i mitt huvud men sedan fick jag klart för mig hur det var hon var bara gicft med en av dem och det var inte han jag trodde det var, utan den gråhåriga! kan ni tänka er!? Jo i vilket fall som helst så ska jag tydligen äta middag med dessa människor i morgon… det kan ju bli intressant, de kanske är ute efter att utvidga trekanten, euuh! Johanna och Tony sa att de skulle till Zanzibar i morgon men jag tänkte att det kanske skulle vara roligt att snacka lite skit med dem en kväll, antagligen kommer det att bli en helt vansinnig och märklig kväll men sånt gillar jag! J
Nej nu ska jag söva! Pussochkram, det hade varit gott med något gott…
Queen-Lisa