Basta dagen i mitt liv!

060417

Går dagen kunde ha varit den bästa dagen i hela mitt liv, i alla fall ”so far”. I vilket fall som helst faller nog första delen av dagen in i den kategorin! Jag och Frida åkte till Kipepeo i lördags eftermiddag, vi hade tänkt att åka dit på förmiddagen men då sa hennes rumskamrat Asha att hon ville ta med oss och sy upp kläder, så det gjorde vi ju naturligtvis! Ja herre gud vi får väl se hur detta kommer att bli… efter vår trip till statsdelen Mabibo åkte vi in till stan för att ta färjan till stranden. När vi satt i daladalan så började det regna och det var ordentligt. Vi började fundera på om vi kanske skulle skita i att åka dit, men då kom jag på den brillianta iden att vi skulle äta lunch i stan och vänta och se hur vädret skulle bli, för vi hade ju inte bråttom i och med att vi skulle sova över så var det ju inte viktigt att komma fram innan dagen var över. Vi gick och käkade på vår favvo indiska restaurang och det var ju gott som vanligt, på vägen dit köpte jag mitt fjärde paraply sedan jag kom hit. Jag och Lina har sju paraplyer hemma! Jag glömmer alltid ta med mig och regnet kommer så fort, det kan gå från sol till regn på en liten stund. Efter lunch hade det slutat regna och vi gick mot färjan som planerat. När vi hoppade på daladalan som skulle köra oss från färjan till stranden kom jag på att jag ville hoppa av och fotografera ett baobab träd, i fall vi såg något jag visste att jag hade sett ett på vägen dit förut. De träden är så vackra jag har en bild i huvudet, det känns som om jag bara måste hitta det trädet och jag drömer om dem också. Vi såg ett träd som vi tog en bild på men det var inte det trädet jag har på bild i mitt huvud. Det var också ett baobab träd men en annan sort. När vi kom fram till stranden var klockan nog fem. Så checkade in i vår lilla hydda av palmblad, den låg bara tio meter från havet så när man öppnar dörren så är havet ”right där”! Sedan gick vi till baren och tog en välförtjänt öl. Vi pratade med massor med folk den kvällen, en cynisk rasistisk tysk med väldiga mindervärdeskomplex jag kan ha förväxlat hans åkomma med storhetsvansinne…tyskarna är ju kända för det…ja han var riktigt läskig. Sedan var det en ”Sierraleonansk Libanan” som antagligen kommer att få en hjärtattack när som helst, jag blev rent stressad av honom! Men han var trevlig. Det var lite annat folk också men de var inte lika roliga så de har inte förtjänats sin plats här! J Efter ett tag blev i alla fall biljard bordet ledigt så jag och Frida spelade, jag vann givetvis! Sedan kom mannen från baren som betalade för vårt spel och ville spela och det fick han, han var ganska duktig men jag var bättre! Jag vann! 2-0 till Lisa!!! Nu var det ganska mycket folk som ville utmana ”the Champion” Nelson var först, han har klättrat på varenda berg i hela världen till och med Kebernikajse. Han visst inte riktigt varför när jag frågade men han gillade väl det eller nåt. I hans sällskap var en riktigt ap-full amerikanska som tydligen älskar att åka skidor. Var femte minut frågade hon oss vart vi kom ifrån; where are you from? Germany? Tillslut sa jag att vi var från tyskland för jag orkade inte med henne då började fanskapet att tala tyska. Tydligen så kunde hon tre meningar, jag stängde av och spelade biljard istället. Jag vann mot Nelson också! 3-0 till mig! Nu ville även den Sierraleonansk Libananen spela, han var rätt kaxig och sa att han skulle vinna men han var dålig för jag säga. Jag sa till honom att det var mycket snack och lite hocky på honom! Han fattade inte riktigt… i vilket fall som hälst så vann jag igen! 4-0 till mig! Då var det dags att gå och lägga sig, de började bråka om vem som skulle spela mot mig haha!
Vi gick och kissade och sedan lade vi oss att sova, men jag kunde inte sova, så jag låg och lyssnade på havet som sköljde upp på stranden. Precis när jag hade ställt mig upp för att jag skulle ut och kissa, jag hade hällt i mig 2 liter vatten den sista en och en halv timmen, jo då pep det i mobilen och det var Anniiiiiiiiiiiiiiiisss som skickade en påskkram, så att inte den onde påskharen skulle bajsa i hennes nya brevlåda. Själv har jag ingen brevlåda, eller jag har ju två en i gbg och en i malmö och ett påstfack här på universitetet som alltid är tomt….
Jag var tvungen att göra henne lite avundsjuk så jag berättade vad jag skulle göra i morgon. Vilket var att segla med en dow, en segelbåt med en mast som är lite framåtlutad och så hissar men en lutande och ligganda bom upp i masten, som seglet hänger ned ifrån jag fick styra lite på hemvägen, eller jag tog rodret när vår skeppare började fiffla med skotet, båten gick upp u vindögat varje gång han släppte lite och så kan man ju inte ha det. Vi seglade ut till en ö där de brukade frakta slavar förr i världen. När vi seglade som bäst så såg vi delfiner så vi vände om och seglade mot dem och så satte vi på motorn sör tydligen gillar de det. jo då de kom mot oss och så hoppade de lite aaaah va jag blev glad! Sedan försvann de, vi kom nog för nära. Så vi vände om igen.
På ön såg jag mitt träd, det stod där som en uppenbarelse, precis så som i min dröm ”chupa mbuyo” bottle baobab, det ser ut som en gigantisk flaska med grenar som armar långst upp på flaskhalsen. Jag var tvungen att krama det! J sedan åkte vi ut med båten igen, då var det dags för snorkling vid revet på andra sidan ön. Jag är glad att jag behöll mina shorts och min långärmade tröja på för det var små små maneter som brändes lite ibland. Åååå det var så vackert, masor med färgglada sjöstjärnor och fiskar. Jag såg en Nemo fisk i en anemon! Sedan såg jag en muräna under en stor sten. Ja det fanns mycket att titta på, jag och kaptenen var nog i vattnet i en och en halv timma. Fridas simfötter var förstora och så tror jag att hon tyckte att maneterna brände för mycket så hon var bara i en liten stund. MES!! Haha
När klockan blev ett var det dags för lunch och jag var tvungen att hoppa upp i båten men mat får mig att gå med på mycket så det gjorde inget. Det hade börjat regna lite också så vi seglade bort till ön igen och käkade lunch i en grotta! Schysst va?! När lunchen var överstökad så gick jag en promenad längs stranden och helt plötsligt befann jag mig vid mitt träd igen! jag kollade i fall man kunde ta något skott men guiden sa att man kunde köpa det i stan, så då gör jag hellre det. Jag kanske både kan få med mig en palm och mitt ”drömträd” med mig hem! Sedan plockade vi lite snäckor och sånt och efter det var det dags att segla tillbaka igen. Vilken dag, jag kände mig helt fulländad. Ja det var fantastiskt! När vi kom tillbaka till Kipepeo igen så var några av våra vänner där, jag började spela biljard igen och de andra solade. Det var trevligt men det gick bättre dagen innan…
Det hände en lite äcklig grej när vi skulle på färjan tillbaka till Dar, alla trängdes som fan och alla barn var jätte rädda, de är ju så små och man ser ju ingenting förutom ben där nere. Precis utanför grinden så tappade någon sitt barn som hamnade på marken och där låg fler barn ´som hade trillat pga att alla vuxna trängdes så. Vakterna började slå på folk med batonger för att det skulle akta barnen. Det uppstår nästan alltid mer eller mindre panik här när man ska av och på eller in och ut ur ställen alla ska komma först. Jag fattar det inte. Ja man var lite skakis efter det, sedan var färjan helt över lastad och det var också lite otäckt faktiskt, men det gick ju bra!
Väl på torra land igen gick vi och käkade pizza åååh va gott det var, på vägen dit sa jag till de andra att jag ville ha ananas ost och salami. Jag beställde sist och tydligen så hade jag intresserat alla andra att ta ananas på för alla andra fick förutom jag! VILKA JÄVLA SVIIIN!
Sedan var det dags att åka hem och gud va trött jag var, jag somnade till i daladalan. Men jag vaknade tvärt på Mwenge, vi satt och väntade på att dalan skulle bli full så att vi kunde åka, jag skulle bara ta upp pengar så att jag kunde ha dem redo när ”konduktören” skramlar efter dem. Då rycker någon min plånbok genom fönstret! Jag skrek till i ren förvåning sedan blev jag förbannad. Mest på mig själv för att jag inte tänkte mig för vad jag höll på med. Man måste vara mer försiktig när det är mörkt på kvällen. Det var inte så mycket pengar i den men för honom var det mycket pengar, typ 35.000sh. när jag skrek till blev jag rädd att jag hade startat ett upplopp ibland om någon stjäl något så kan folk börja kasta sten och misshandla tjyven och jag ville ju inte att han skulle dö för att han tog min plånbok, det ville jag inte ha på mitt samvete! Men han hann undan och det var ju mörkt med så då ser man dem ju inte så bra….J Det som var tråkigt att bli av med var kortet på Vibeke och lite visitkort jag har fått av folk tex på tribunalen och andra som är intresserade av min uppsats och givetvis mitt fina fina studentlegitimation. De kanske gör ett nytt till mig jag hoppas det!
I morse när jag vaknade trodde jag att jag bara hade drömt men så var det inte den här gången.
Ja den här morgonen har varit lugn och fin, jag låg i sängen till elva, det var skööönt!
Snart tror jag att jag ska åka med Frida till Millennium Towers och publicera detta och kanske käka lunch också. Jag får väl köpa en ny plånbok antar jag.
Det var ett tråkigt slut på dagen men första halvan var förbannat fint och bra! Everything evens out!
Mamma kommer förresten hit den 18 juni och åker hem den 1 juli så jag planerar att åka hem typ samma dag eller så. Så nu vet ni det!
Ha det bra kramkram
Queen-Lisa